Grand Theft Auto IV - Xbox 360, PS3, PC / Testad Version: Xbox 360

Efter drygt sex miljoner sålda exemplar kan man gott konstatera att Rockstar lyckades med sitt verk. Sex miljoner människor på denna jord kan väl inte ha fel, något som förstärks ytterligare av all den hype och skyhöga betyg spelet fått världen över.

GTA IV är något stort, något som ingen kan ha missat att hört talas om. Rockstars Grand Theft Auto-serie har fått mängder av kopior, rena plagiat, där i stort sett allt fallit platt i jämförelse med förebilden. När nu Rockstar tar vidare licensen till denna generation, är det såklart med stora förväntningar på huruvida GTA återigen ska bli spelet alla vill plagiera.

Och efter mina timmar med GTA IV klingar mitt svar starkt i luften. Yes. GTA IV är den ultimata sandlådan, den sandlådan alla vill leka i, den sandlådan som alla får plats i, den sandlådan som aldrig tycks ha något slut. Rockstars otroliga känsla för detaljer märks tydligare än någonsin, och Liberty City är inte bara olidligt vackert, utan också levande, mil mer än vad vi har vant oss i spelsammanhang. Det bubblar, fräser och ryker i staden, och genomsyras av en genomtänkt design, och behaglig storlek. Liberty City är staden du kommer att vilja vistas i en lång tid framöver. Din stad, min stad, Niko Bellics stad.

Storyn i GTA IV är en tämligen mörk historia. Den före detta östeuropeiska Balkan-soldaten Niko Bellic drar - efter alla lovord från sin kusin om en värld i lyx - slutsatsen att åka till Amerika för att starta ett nytt liv, börja om från ruta ett. När han anländer i Liberty City möter han sin kusin Roman och tillsammans börjar sanningen uppenbara sig - all lyx, sportbilar och allmän härlighet visar sig i själva verket inte existera alls, och alltför snart visar det sig också att Roman inte är den mest fläckfria person man kan tänka sig. Niko blir indragen i kriminalitetens kärna, och hans nya liv får sig en tuff start, minst sagt...

För att vara ett sandlådespel är GTA IV välgjort på så många punkter, där alltifrån bilkörningen till minispelen faktiskt skulle kunnat varit helt egna spel. Rockstar har skapat ett spel som imponerar på ett sällan skådat sätt, Rockstar har skapat årets hittills överlägset bästa actionspel, och ett av de bästa spelen jag någonsin har kört.

Det som gör GTA IV så bra är varken den levande staden, de välgjorda uppdragen eller den superba storyn - det är helheten som gör det så fantastiskt. Rockstar bevisar att de ligger på en helt annan nivå än sina konkurrenter, och överraskar ständigt med sin briljans. GTA IV är ett underbart hantverk, på alla tänkbara sätt, och får alla andra sandlådespel att likna ett hemskt brunt utedass, utan möjlighet till rengöring. När du sätter i skivan i konsolen kan du inte förvänta dig att bli totalt överväldigad av briljansen i spelet. Men ju mer tid du spenderar, ju starkare känner du vilket enormt lyckat jobb Rockstar har åstadkommit.

GTA IV är ett sandlådespel, vilket i praktiken betyder frihet, öppna miljöer och uppdrag att tackla på det sättet du själv vill. Väldigt snart kommer du dock att sugas in i storyn, känna medlidande (eller hat) för karaktärerna och lära dig att finna din roll som Niko. Storyn kantras av en hel del oväntade vändningar, och kommer att hålla dig fast ändå fram till slutet. Vid ett antal tillfällen får du som spelare även chansen att göra val som i slutändan förändrar spelets story och avslutet.

Uppdragen i GTA IV sätter dig en stor del av tiden bakom ratten i förarsätet, och en viktig del av spelet är den helrenoverade bilfysiken, som är lätt att lära med svår att bemästra. Handbromsen kommer att användas flitigt, såvida du inte har tid att sakta in i alla kurvor, och fysiken känns mestadels väldigt skön. Vare sig du jagar ett mål i en helvild biljakt eller skjuter dig genom en stor lagerbyggnad, kommer du att underhållas av GTA IV. Att få se procentmätaren stiga ju längre du avancerar är som vanligt otroligt motiverande också.

Niko Bellic bär också på en mobiltelefon, en telefon som med tiden kommer att fyllas med fler kontakter än vad som känns rimligt. Du kan ringa med den, byta och köpa ringsignaler, byta bakgrundsbilder, ta emot SMS, eller bara använda kameran för att fånga något på bild. Detaljerna imponerar ständigt, och du kan även välja att inte svara på inkommande samtal, eller avsluta dem mitt i en konversation.

Mobiltelefonen är en större och långt bättre del av spelet än vad jag först trodde, och något som verkligen bidrar till stämningen. En annan hutlöst imponerande detalj i GTA IV är det stora nätverket, som tillåter dig att surfa på Internet med datorer, ta emot mail, svara på dessa, och utforska alla de olika sajterna som Rockstar har givit oss. Du kan ägna dig åt nätdejting, köpa dig en bil, eller smycka med diverse attiraljer till din mobil.

Givetvis helt underbart otroligt detaljerat, och Rockstar har gjort ett hästjobb med precis allt. När man snackar om GTA IV går det inte att nämna detaljrikedomen för mycket. En annan stor del av spelet är den nytillkomna sociallivet, som tillåter Niko att ringa vänner för en kväll på strippklubben, eller att bjuda ut en dejt till en romantisk restaurang. En mängd olika aktiviteter finns att tillgå, och genom att umgås med dina kamrater kommer de att ändra inställning till dig.

Om du skiter i dem, eller beter dig helt knäppt i deras sällskap kommer de inte att tycka om dig (alls) och så rullar det på. En underbar del av ett underbart spel, och något som definitivt är genialt. Att leka i Rockstars sandlåda är med andra ord ljuvligt, och det är levande, stort och snyggt. Det saknar helt (!) menyer, vilket gör din mobil ännu mer viktig. Med ett par knapptryck har du startat en multiplayermatch, från din mobil.

Det är sömlöst och roligt, förvånansvärt smidigt. Det finns en hel drös med spellägen, några mer klassiska än andra, inklusive möjligheten att åka runt i Liberty City med ett tiotal andra spelare i Free Mode. Alla spellägen utspelar sig på stora ytor, i det fria Liberty City, inställningsmöjligheterna och kryddorna är fina, och att skjuta varandra i nattens mörker på gatorna i staden medan gångtrafikanter förtvivlat springer i panik är skoj.

Dock saknas något i onlinedelen, något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Tanken att sätta in 16 spelare i Liberty City, tillsammans med hela stadens invånare, och låta dessa spelare gå lös på varandra i en rad spellägen är givetvis god, men... något saknas, något som gör att jag inte kan njuta av det så mycket som jag skulle önska.

Men den stora dragningskraften i GTA IV är enspelardelen, storyn, och det om något räcker för att ta spelet direkt till mitt hjärta som mitt absoluta favoritspel (efter Age of Mythology). Rockstar har gjort allting så briljant att det är svårt att inte totalt hänföras. Grand Theft Auto IV är ett fantastiskt hantverk, och utan tvekan ett av de bästa actionspelen på flera år.

10/10